25 Jan 2010, kl. 20:38

Utbildning

Idag har jag varit på kurs som alla inom företaget måste genomlida. Varför jag skulle gå kursen vet jag inte eftersom jag tänkte på någonting annat när de förklarade syftet. Men jag antar att det handlade om att jag ska bli snällare och mer serviceinriktad.

I dagens Sverige är det otänkbart att uppfostra ett barn utan att en psykolog ska kopplas in för att komma till rätta med oidipuskomplexet, likaså behövs en logoped för att lära barnet läsa och en elevassistent för att hjälpa barnet att ta till sig alla dumheter som skolan vill lära ut.
På samma sätt är det inom företagsvärlden. Eftersom dagens anställda anses vara initiativrika och företagen anses vara självlärande så måste även detta sällskap få hjälp av en yrkeskategori som tidigare inte ens fanns, nämligen "coachen". Hans uppgift är att erbjuda individanpassade plattityder åt de stackare som inte är på sin vakt.
Jag tänkte på vem denne coatch är. Han är en person som behärskar frågor som rör helheten – vilket bara är en omskrivning av att han inte behärskar någonting alls. Han har säkert läst statskunskap och lite grann på handelshögskolan varvat med lite psykologi och andra kurser där han inte har lärt sig någonting alls.
Givetvis läser han ledarsidorna i både DN och SvD och tänker och yttrar helt vedertagna uppfattningar och banaliteter och gör stort väsen av det hela. Han går aldrig på djupet med någonting eftersom det är onödigt och innehåller för mycket siffror som han inte förstår sig på.
Han värnar om någonting som han kallar för "företagskultur", vilket i sig är en orimlighet eftersom företagen hyser stark motvilja mot kultur.
Men företagsledningen gillar att lyssna på hans pladder även om en del av dem säkert misstänker att människan inte ens själv tror på sin egen svada.

Men nu handlade det om att jag ska bli serviceinriktad och så skulle vi spela rollspel. Givetvis väljer idioten mig och en kvinna och vi skulle föreställa en försäljare och en kund som ville köpa en bil.
Jag är inte någon försäljare och jag kan inte rollspel, och resultatet blev därefter.
Han blev irriterad och sa att jag skulle lägga in lite mer "inlevelse" (vilket jävla ord förresten), och jag frågade varför då? Jag är inte någon försäljare och sin "inlevelse" kan han ta och stoppa upp i häcken.

Till slut var jag trött och tänkte att "Vad fan handlar det här hela om?"
Man känner sig dum när man tvingas lyssna på sådana idiotier i flera timmar, men sen tänkte jag att det är kanske det som är meningen, att få oss att sätta fingret på vår egen underlägsenhet inför supercoachen.

Så om ni inte visste det inna, så nu vet ni: Jag saknar inlevelse...
Tjaha