05 Oct 2009, kl. 13:41

Ditt liv kan hänga på vad du heter..

Får "Siw och Siwert" samma vårdande behandling av sina sjukdomstillstånd?

Några utdrag ur den digra samlingen av fakta som forskats fram år 2007..länk till allt nederst i inlägget.

Följande exempel som distriktsläkaren och forskaren Gunilla Risberg arbetat med, är ett experiment där blivande läkare fått sina förutfattade meningar om kön testade:

Vid två tillfällen har den så kallade allmänläkarfrågan i skrivningen för allmäntjänstgörande blivande läkare (AT-läkare) i Sverige utformats så att patienten i hälften av fallbeskrivningar angetts som man, i hälften som kvinna.

Fallbeskrivningarna har varit helt identiska med det enda undantaget att patienten i det ena fallet hette Siw och i det andra Siwert.

Fick då Siw och Siwert samma utredning och behandling? Svaret är nej.

Både de manliga och de kvinnliga blivande läkarna uppvisade genusbias,( Bias: = negligerande av skillnader där de har betydelse fast på olika sätt. )

Några exempel:

I den ena frågan, som handlade om nackbesvär,föreslogs flera laboratorieprover åt den manlige patienten,men bara av kvinnliga AT-läkare. I den andra frågan den som handlade om magbesvär föreslogs oftare råd om livsstil till kvinnliga patienter men bara av manliga läkare. För manliga patienter föreslogs oftare somatiska undersökningar som tjocktarmsröntgen. Och i båda skrivningarna föreslogs mer psykofarmaka till kvinnliga patienter men framförallt av manliga läkare.

En betydelse genusbias kan ha i medicinska sammanhang är feldiagnostisering och/eller felbehandling på grund av könstillhörighet.

Risberg ger flera exempel på hur man inom medicinen visat på genusbias genom att jämföra fallbeskrivningar där allt utom patientens kön är lika.

I en undersökning visade det sig att läkare var mer benägna att rekommendera fler kvinnor än män att gå ner i vikt redan vid ett BMI på 25. För männens del gavs inte sådana råd förrän de nått ett BMI över 30. En förväntan på kvinnor att vara smala, så att även normalviktiga anses för stora, undrar Risberg.

Vid lika symtom vill läkare behandla kvinnor och män olika.

För mannens nackbesvär föreslås fler prover. Mannen föreslogs färre psykosociala diagnoser, mindre psykofarmaka men fler prover och undersökningar än kvinnan. Kvinnan föreslogs färre prover men mer psykofarmaka.

Magbesvär: Fler prover och undersökningar, t ex röntgen av tjocktarmen, föreslås till mannen.
Inte bara könsuppfattningar, utan även sjukdomar kan i viss utsträckning ses som sociala konstruktioner, vilket forskarna Carita Bengs och Anne Hammarström belyser:

Att sjukdomar kan ses som sociala konstruktioner kan illustreras med följande exempel:

I en amerikansk studie omfattande 465 kvinnor och 465 män i samma ålder, analyserades tillfrisknandet efter kranskärlsoperation. Kvinnornas symtom bedömdes vara emotionellt orsakade och behandlades med lugnande medel, medan männens likartade symtom uppfattades vara organiskt betingade. Genusperspektivet blir här tydligt. Samma symtom tolkas olika beroende på patientens kön.

Då Socialstyrelsen lät genomföra en genusanalys med inriktning på Lex Maria-anmälningar, återfanns ett par exempel där kvinnors hjärt-kärlsjukdomar inte blivit diagnostiserade förrän efter att patienterna avlidit.
Där återfanns samtidigt ett exempel på en man, som felaktigt fick diagnosen hjärtinfarkt och behandlades för detta på ett sätt som kan ha bidragit till att han avled. Mannen ifråga hade skottat snö från ett tak, men fallit ned från taket. I fallet bröt han ett par revben, och slog samtidigt i huvudet så illa att han fick hjärnblödning.

Då ambulans tillkallades togs det mer eller mindre för givet att mannen drabbats av hjärtinfarkt, och han blev omgående behandlad med blodförtunnande medel, en behandling som fortsatte inne på sjukhuset och sannolikt förvärrade blödningen i hjärnan. Mannen avled efter ett par dagar till följd av blödningen.
En av de kvinnliga Lex Maria-patienterna blev hemskickad för att man trodde att hon led av en muskelsträckning. Istället berodde hennes bröstsmärtor på en bristning i aorta.

En annan kvinnlig patient avled till följd av hjärtinfarkt. Kvinnan var inlagd på en psykiatrisk avdelning. Hon hade tidigare haft hjärtinfarkt och led även av kärlkramp vilket stod i hennes journal men Socialstyrelsen kunde inte finna att psykiatrin uppmärksammat detta förrän efter hennes död. På den psykiatriska avdelningen medicinerades hon bland annat med cisordinol en medicin som Socialstyrelsen påpekar att man ska vara försiktig med i samband med hjärt-kärlsjukdom.

Den hysteriska kvinnan:

Ett Lex Maria-ärende som rönte stor uppmärksamhet i media under 2005 kan ses som en illustration till hur stereotypa föreställningar om kön kan påverka patientsäkerhet och tillgång till vård. Fallet gällde en kvinnlig patient med svår andnöd. Kvinnans anhöriga försökte förgäves upprepade gånger tillkalla ambulans, men operatören på SOS Alarm, en kvinnlig sjuksköterska, utgick från att patienten hyperventilerade (det vill säga andades onormalt häftigt) och behövde lugna ner sig. Sammanlagt ringde de anhöriga efter ambulans åtta gånger. Men istället för att bli hjälpt genom ambulans fick den dödssjuka kvinnan upprepade gånger rådet att andas i en papperspåse.

Kvinnan dog i hemmet av en allvarlig lungsjukdom innan ambulans hann anlända. Vad kan genus tänkas spela för roll i ett sådant fall?
Sköterskan som inte ville skicka ambulans utgick från att det rörde sig om hyperventilering, vilket inte minst förknippas med nervösa besvär. Var sköterskan påverkad av våra vanliga, kulturellt nedärvda föreställningar om kön, där hysteri i större utsträckning kopplas till kvinnor än till män?

Samtliga dessa patienter dog. Ur ett patientsäkerhetsperspektiv som integrerat genus kan det vara relevant att ställa frågan om hur stereotypa föreställningar om kön och sjukdom kan ha inverkat. För mannens del genom överdiagnostisering av hjärtinfarkt och för kvinnornas del underdiagnostisering av hjärt-kärlbesvär.
Om mannen med hjärnblödning hade fått samma behandling som kvinnan som blev avfärdad/hemskickad utifrån att det rörde sig om en muskelsträckning, hade han kanske överlevt, åtminstone hade inte en intensiv behandling med blodförtunnande läkemedel förvärrat hjärnblödningen.
Och om vårdpersonalen varit mer observanta då det gällde de båda kvinnliga Lex Maria-patienterna hade kanske deras hjärt-kärlbesvär kunnat diagnostiseras och behandlas.

FÖRFATTARE;

Goldina Smirthwaite, genus- och kulturvetare, fil. mag i vetenskapsteori, handläggare i jämställdhetsfrågor, Sveriges Kommuner och Landsting.

Länk till det som jag tagit delar ur;

http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39045_1.pdf