13 Oct 2009, kl. 09:49

Kruxet med religionsdebatten.

Med biologen Richard Dawkins i spetsen har i vår tid vad som liknar ett korståg mot religionen initierats. Denna diskussion har hundratals år på nacken men har intensifierats i vår tid.

Frågan är om Gud finns.

I slutänden verkar dessa diskussioner landa i att ena sidan säger att Guds existens inte kan bevisas och den andra att den inte kan motbevisats.

Pudelns kärna är vad man menar med Gud och egendomligt nog diskuteras nästan aldrig den saken.

I själva verket, som jag uppfattar det, talar de båda lägren bredvid varandra. Dawkins verkar uppfatta Gud som en storhet som antas finnas i den fysikaliska verkligheten, en storhet som i princip kan bli föremål för vetenskaplig undersökning.

Men det är väl knappast så att den religiöse anser sig sett Gud i den vanliga verkligheten på samma sätt som man observerar allt möjligt annat. Och att skillnaden mellan den religiöse och ateisten skulle vara att den sistnämnde aldrig observerat någon sådan storhet.

Upplevelsen av Gud är något en del människor erfar inombords, på ett rent subjektivt plan. Man kan säga mycket om karaktären av denna upplevelse men jag går inte in på det här.

Men är det inte uppenbart att man talar bredvid varandra och att denna diskussion därmed egentligen inte leder nån vart?