17 Jan 2010, kl. 14:32

Moravia

Tidigare imorse tog jag en bok ur hyllan. Det visade sig vara Alberto Moravias ”Romarinnan”.
Jag köpte boken från ett antikvariat för ett tag sedan och jag läste honom en del när jag var yngre, men hade glömt bort honom.
Jag vet inte hur ni brukar göra, men jag börjar aldrig läsa en bok från början, utan öppnar den någonstans i mitten och läser ett stycke, sen bestämmer jag mig om jag ska läsa den eller inte. Om jag tycker om det som jag läser i mitten så börjar jag från början. Annars åker den in i hyllan igen.

Jag läste från sid. 188

”Jag skulle ha önskat att jag aldrig hade yttrat de där olycksaliga orden men de hade halkat ur mig och det var ingenting att göra åt saken. Jag tyckte att orden var ett fängelse, som jag på inga villkor kunde komma ur. De var rentav jag själv, jag gick inte att ändra, ja var sådan som jag av egen fri vilja hade gjort mig. Att glömma dem eller inbilla mig att jag aldrig hade sagt dem hade varit detsamma som att glömma mig själv eller inbilla mig att jag inte existerade.”

Romanen handlar om en ung kvinna som arbetar och sparar pengar för att hon ska kunna köpa en säng så att hon och hennes fästman skulle kunna bo ihop. När hon väl har skaffat sig sängen så är fästmannen inte längre intresserad och hon tänker att hon har sagt det på fel sätt till honom (citatet ovan).
Men sen tänker hon att om han inte vill dela hennes säng så ska hon dela den med alla andra män. Hon prostituerar sig och konstaterar "Det kan hända vilken man som helst att han begår ett mord och vilken kvinna som helst att hon ger sig för pengar". (Baksidestexten)

Jag tror att den är värd att läsa.